Idag har jag varit på inskrivning på Mvc i Norrtälje. Valde att komma till samma BM som jag hade när jag väntade S. A hade tagit ledig från jobbet hela dagen, så han kunde följa med och passa S. Inte för att han verkade så pepp på det först men jag tror han var glad ändå att följa med.
Efter en hel del prat och blodprov så sa jag att jag jättegärna vill att hon skulle försöka hitta hjärtljud. BM var lite skeptiskt mot att hitta nått och hon ville inte oroa mig i onödan om hon inte skulle hitta nått. Men hon gjorde ett försök och hittade ganska snabbt hjärtljud. Jag vart så lycklig och lättad av att få höra att den lilla lever där inne. Jag var så glad att jag började gråta. Det var ett starkt och tydligt hjärtljud, även fast vi bara lyssnade som hastigast för att inte störa för mkt. Nu så känns det som att jag kan släppa en stor del av oron och försöka våga hoppas på att jag får behålla denna gång. Än är oron inte helt borta... men nu vågar jag iallafall hoppas :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar