Här kommer resten av berättelsen:
Sist jag skrev så hade jag värkar var 5:e minut men inte så kraftiga. Runt kl 22 började jag och A vandra fram och tillbaka i korridoren för att få fart på dom. Det gjorde nytta! För värkarna kom tätare och tätare och gjorde ondare och ondare. Efter lite diskuterade med BM så fick jag komma till ett förlossningsrum. Klockan va då nästan exakt tolv på natten. Där ställde jag mig i duschen direkt för att försöka slappna av. Men det gick inte särskilt bra, värkarna var jättekraftiga så jag orkade inte stå. Sitta kunde jag inte heller göra, för det gjorde så ont i rumpan.
Efter att torkat mig och klätt på mig en sån där über sexig vitt nattlinne, så la jag mig i förlossningssängen, fick ctg på kopplad och bästa vännen (lustgasen) i handen. Men just där jag hade rumpan på förlossningssängen var det kanonhårt så jag ville lägga mig i soffan som fanns i rummet. Men sladdarna räckte inte riktigt så A fick dra fram soffan och BM kopplade på en trådlös ctg och en skalpelektron på bebisen. Hon kände efter hur mkt öppen jag var då, 3cm va jag öppen då. Efter mkt om å men kom jag tillslut ner på soffan men värkarna kom jättetätt och gjorde jätteont. Hela jag skakade nått fruktansvärt, ungefär som om jag skulle ha ett epilepsi-anfall! Medans BM kallade på narkosläkaren att komma å lägga epiduralen så spydde jag upp min middag.
Det gjorde ondare och ondare för var sekund, var ingen paus alls emellan värkarna och det trykte på. När jag sa det till BM så tyckte hon att jag skulle lägga mig i sängen igen för att hon skulle kunna kolla och lättare för narkosläkaren att lägga epiduralen. Jag hade så fruktansvärt ont och sög i mig massor av lustgas. Med mkt hjälp av A och BM kom jag till slut till sängen (var kanske 2meter emellan). Där kollade BM hur mkt öppen jag var och konstaterade att jag var 8cm öppen... så jag hade öppnat mig från 3cm till 8cm på mindre än en kvart!!! Det tryckte på mer och mer hela tiden och jag ville krysta. Narkosläkaren kom. Eftersom jag var öppen så mkt var det försent för epiduralen, men hon kunde lägga en spinal. Så hon ritade sitt kryss på min rygg och började tvätta rent. Men jag började krysta då och det bestämdes att det va ingen idé att försöka fortsätta med en spinal, för den skulle inte hinna ge nån effekt innan bebisen var ute!
Så narkosläkaren önskade lycka till och gick. Jag fick hjälp att komma upp på knä och stödja mig mot den uppfällda sänggaveln. Där stod jag å krystade i några minuter, så efter 4-5krystningar va hon ute!! När huvudet var ute men inte resten av kroppen, så började hon skrika! Lite underligkänsla att höra bebisskrik utan att att ungen var ute :) A kunde ta emot henne och lägga henne ner på sängen under mig. Efter nån minut så ploppade moderkakan ut obemärkt, det sa bara splash å så låg den där. I samma stund bajsade lilltösen... så det va väldigt geggigt i sängen.
Medans jag stod där på alla fyra med bebisen under mig, klipptes navelsträngen av A och det togs bort allt gegga. Jag kunde lägga mig ner och lilltösen lades på min bröstkorg. BM kollade om jag hade spruckit något men det hade jag inte, så jag slapp sys. Så från dess jag kom in på förlossningsrummet tog det 1timma och 15min innan hon var ute. Nästan direkt så visade hon intresse av att käka så hon fick tutten direkt.
Efter hon blivit vägd å mätt (4015gr och 51cm lång) duschade jag av mig och vi packade ihop oss för att lämna rummet och ta oss till patients-hotellet. Kl 4.35 lämnades vi på rummet. Ett väldigt sunkigt rum, takbelysningen fungerade inte, trasig toalett-sits och ena sänglampan fungerade inte pga utdragen sladd. Så A fick dra fram hela sängen för att stoppa i den. Vi var rätt så trötta så vi la oss för att sova nästan direkt. Blev bara några timmars sömn innan vi gick ner till hotellets resturang och hämtade frukost. Den tog vi med till rummet och åt där. Det kom en BM och gav oss information. Efter en stund kom barnläkaren och gav lilltösen en OK-stämpel.
Eftersom hotellet var så dåligt och det var inga problem med mig eller tjejen så åkte vi hem efter att ätit lunch (som ingick). Kl 12.15 checkade vi ut...elva timmar efter lilltösen tittat ut. Hemma var vi kl 13.15, vi segade på hemvägen så att S skulle ha hunnit somna ordentligt. För hade vi kommit hem innan hon skulle i säng hade hon ju inte velat gå å sova.
S var helt förtrollad av bebisen när hon vaknade. Vi filmade deras första möte :)
Amningen fungerade relativt bra för första gång, fick sår på båda bröstvårtorna efter några dagar, så amningsnappen åkte på nästan direkt. Men i såren kom det in bakterier så jag har fått äta antibiotika i 10dagar för att bli av med infektionen. Nu så har jag inte ont längre hela tiden, bara när mjölken rinner till. Men den smärtan kommer nog aldrig försvinna... Men jag är ändå glad, för jag kan amma :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar