Jag vet att jag inte varit den flitigaste när det gäller att blogga... Men jag har haft fullt upp både med det ena och det andra.
Amningen har strulat mest hela tiden för mig. Det har fungerat bra korta perioder, med då med amningsnapp. Första tiden hade jag sår på bröstvårtorna vilket resulterade i att jag fick en infektion i brösten och fick äta pencillin. Sedan har mjölkstockningarna kommit titt som tätt. Som mest var det tre stycken på en vecka. Jag har haft ont och jag har haft feber. Det har även gjort ont när mjölken runnit till. Så varje dag i över 6veckor har jag haft ont vid olika tillfällen.
Jag har funderat länge på att sluta men inte kunnat bestämma mig. När det har fungerat att amma så har jag velat fortsätta, men det onda överväger det goda. Så idag tippade vågen över och jag bestämde mig att sluta. Anledningen var ytterligare en mjölkstockning.
Så nu är det bara att härda ut tills mjölken är borta. Har medicin hemma för att få stopp på mjölkproduktionen, så jag har redan tagit ett piller.
söndag 4 december 2011
tisdag 15 november 2011
Det blev en tjej!!
Ni som följer min blogg börjar kanske undra vart jag tagit vägen, lugn jag är kvar... Jag har bara fått barn! :P
Här kommer resten av berättelsen:
Sist jag skrev så hade jag värkar var 5:e minut men inte så kraftiga. Runt kl 22 började jag och A vandra fram och tillbaka i korridoren för att få fart på dom. Det gjorde nytta! För värkarna kom tätare och tätare och gjorde ondare och ondare. Efter lite diskuterade med BM så fick jag komma till ett förlossningsrum. Klockan va då nästan exakt tolv på natten. Där ställde jag mig i duschen direkt för att försöka slappna av. Men det gick inte särskilt bra, värkarna var jättekraftiga så jag orkade inte stå. Sitta kunde jag inte heller göra, för det gjorde så ont i rumpan.
Efter att torkat mig och klätt på mig en sån där über sexig vitt nattlinne, så la jag mig i förlossningssängen, fick ctg på kopplad och bästa vännen (lustgasen) i handen. Men just där jag hade rumpan på förlossningssängen var det kanonhårt så jag ville lägga mig i soffan som fanns i rummet. Men sladdarna räckte inte riktigt så A fick dra fram soffan och BM kopplade på en trådlös ctg och en skalpelektron på bebisen. Hon kände efter hur mkt öppen jag var då, 3cm va jag öppen då. Efter mkt om å men kom jag tillslut ner på soffan men värkarna kom jättetätt och gjorde jätteont. Hela jag skakade nått fruktansvärt, ungefär som om jag skulle ha ett epilepsi-anfall! Medans BM kallade på narkosläkaren att komma å lägga epiduralen så spydde jag upp min middag.
Det gjorde ondare och ondare för var sekund, var ingen paus alls emellan värkarna och det trykte på. När jag sa det till BM så tyckte hon att jag skulle lägga mig i sängen igen för att hon skulle kunna kolla och lättare för narkosläkaren att lägga epiduralen. Jag hade så fruktansvärt ont och sög i mig massor av lustgas. Med mkt hjälp av A och BM kom jag till slut till sängen (var kanske 2meter emellan). Där kollade BM hur mkt öppen jag var och konstaterade att jag var 8cm öppen... så jag hade öppnat mig från 3cm till 8cm på mindre än en kvart!!! Det tryckte på mer och mer hela tiden och jag ville krysta. Narkosläkaren kom. Eftersom jag var öppen så mkt var det försent för epiduralen, men hon kunde lägga en spinal. Så hon ritade sitt kryss på min rygg och började tvätta rent. Men jag började krysta då och det bestämdes att det va ingen idé att försöka fortsätta med en spinal, för den skulle inte hinna ge nån effekt innan bebisen var ute!
Så narkosläkaren önskade lycka till och gick. Jag fick hjälp att komma upp på knä och stödja mig mot den uppfällda sänggaveln. Där stod jag å krystade i några minuter, så efter 4-5krystningar va hon ute!! När huvudet var ute men inte resten av kroppen, så började hon skrika! Lite underligkänsla att höra bebisskrik utan att att ungen var ute :) A kunde ta emot henne och lägga henne ner på sängen under mig. Efter nån minut så ploppade moderkakan ut obemärkt, det sa bara splash å så låg den där. I samma stund bajsade lilltösen... så det va väldigt geggigt i sängen.
Medans jag stod där på alla fyra med bebisen under mig, klipptes navelsträngen av A och det togs bort allt gegga. Jag kunde lägga mig ner och lilltösen lades på min bröstkorg. BM kollade om jag hade spruckit något men det hade jag inte, så jag slapp sys. Så från dess jag kom in på förlossningsrummet tog det 1timma och 15min innan hon var ute. Nästan direkt så visade hon intresse av att käka så hon fick tutten direkt.
Efter hon blivit vägd å mätt (4015gr och 51cm lång) duschade jag av mig och vi packade ihop oss för att lämna rummet och ta oss till patients-hotellet. Kl 4.35 lämnades vi på rummet. Ett väldigt sunkigt rum, takbelysningen fungerade inte, trasig toalett-sits och ena sänglampan fungerade inte pga utdragen sladd. Så A fick dra fram hela sängen för att stoppa i den. Vi var rätt så trötta så vi la oss för att sova nästan direkt. Blev bara några timmars sömn innan vi gick ner till hotellets resturang och hämtade frukost. Den tog vi med till rummet och åt där. Det kom en BM och gav oss information. Efter en stund kom barnläkaren och gav lilltösen en OK-stämpel.
Eftersom hotellet var så dåligt och det var inga problem med mig eller tjejen så åkte vi hem efter att ätit lunch (som ingick). Kl 12.15 checkade vi ut...elva timmar efter lilltösen tittat ut. Hemma var vi kl 13.15, vi segade på hemvägen så att S skulle ha hunnit somna ordentligt. För hade vi kommit hem innan hon skulle i säng hade hon ju inte velat gå å sova.
S var helt förtrollad av bebisen när hon vaknade. Vi filmade deras första möte :)
Amningen fungerade relativt bra för första gång, fick sår på båda bröstvårtorna efter några dagar, så amningsnappen åkte på nästan direkt. Men i såren kom det in bakterier så jag har fått äta antibiotika i 10dagar för att bli av med infektionen. Nu så har jag inte ont längre hela tiden, bara när mjölken rinner till. Men den smärtan kommer nog aldrig försvinna... Men jag är ändå glad, för jag kan amma :)
Här kommer resten av berättelsen:
Sist jag skrev så hade jag värkar var 5:e minut men inte så kraftiga. Runt kl 22 började jag och A vandra fram och tillbaka i korridoren för att få fart på dom. Det gjorde nytta! För värkarna kom tätare och tätare och gjorde ondare och ondare. Efter lite diskuterade med BM så fick jag komma till ett förlossningsrum. Klockan va då nästan exakt tolv på natten. Där ställde jag mig i duschen direkt för att försöka slappna av. Men det gick inte särskilt bra, värkarna var jättekraftiga så jag orkade inte stå. Sitta kunde jag inte heller göra, för det gjorde så ont i rumpan.
Efter att torkat mig och klätt på mig en sån där über sexig vitt nattlinne, så la jag mig i förlossningssängen, fick ctg på kopplad och bästa vännen (lustgasen) i handen. Men just där jag hade rumpan på förlossningssängen var det kanonhårt så jag ville lägga mig i soffan som fanns i rummet. Men sladdarna räckte inte riktigt så A fick dra fram soffan och BM kopplade på en trådlös ctg och en skalpelektron på bebisen. Hon kände efter hur mkt öppen jag var då, 3cm va jag öppen då. Efter mkt om å men kom jag tillslut ner på soffan men värkarna kom jättetätt och gjorde jätteont. Hela jag skakade nått fruktansvärt, ungefär som om jag skulle ha ett epilepsi-anfall! Medans BM kallade på narkosläkaren att komma å lägga epiduralen så spydde jag upp min middag.
Det gjorde ondare och ondare för var sekund, var ingen paus alls emellan värkarna och det trykte på. När jag sa det till BM så tyckte hon att jag skulle lägga mig i sängen igen för att hon skulle kunna kolla och lättare för narkosläkaren att lägga epiduralen. Jag hade så fruktansvärt ont och sög i mig massor av lustgas. Med mkt hjälp av A och BM kom jag till slut till sängen (var kanske 2meter emellan). Där kollade BM hur mkt öppen jag var och konstaterade att jag var 8cm öppen... så jag hade öppnat mig från 3cm till 8cm på mindre än en kvart!!! Det tryckte på mer och mer hela tiden och jag ville krysta. Narkosläkaren kom. Eftersom jag var öppen så mkt var det försent för epiduralen, men hon kunde lägga en spinal. Så hon ritade sitt kryss på min rygg och började tvätta rent. Men jag började krysta då och det bestämdes att det va ingen idé att försöka fortsätta med en spinal, för den skulle inte hinna ge nån effekt innan bebisen var ute!
Så narkosläkaren önskade lycka till och gick. Jag fick hjälp att komma upp på knä och stödja mig mot den uppfällda sänggaveln. Där stod jag å krystade i några minuter, så efter 4-5krystningar va hon ute!! När huvudet var ute men inte resten av kroppen, så började hon skrika! Lite underligkänsla att höra bebisskrik utan att att ungen var ute :) A kunde ta emot henne och lägga henne ner på sängen under mig. Efter nån minut så ploppade moderkakan ut obemärkt, det sa bara splash å så låg den där. I samma stund bajsade lilltösen... så det va väldigt geggigt i sängen.
Medans jag stod där på alla fyra med bebisen under mig, klipptes navelsträngen av A och det togs bort allt gegga. Jag kunde lägga mig ner och lilltösen lades på min bröstkorg. BM kollade om jag hade spruckit något men det hade jag inte, så jag slapp sys. Så från dess jag kom in på förlossningsrummet tog det 1timma och 15min innan hon var ute. Nästan direkt så visade hon intresse av att käka så hon fick tutten direkt.
Efter hon blivit vägd å mätt (4015gr och 51cm lång) duschade jag av mig och vi packade ihop oss för att lämna rummet och ta oss till patients-hotellet. Kl 4.35 lämnades vi på rummet. Ett väldigt sunkigt rum, takbelysningen fungerade inte, trasig toalett-sits och ena sänglampan fungerade inte pga utdragen sladd. Så A fick dra fram hela sängen för att stoppa i den. Vi var rätt så trötta så vi la oss för att sova nästan direkt. Blev bara några timmars sömn innan vi gick ner till hotellets resturang och hämtade frukost. Den tog vi med till rummet och åt där. Det kom en BM och gav oss information. Efter en stund kom barnläkaren och gav lilltösen en OK-stämpel.
Eftersom hotellet var så dåligt och det var inga problem med mig eller tjejen så åkte vi hem efter att ätit lunch (som ingick). Kl 12.15 checkade vi ut...elva timmar efter lilltösen tittat ut. Hemma var vi kl 13.15, vi segade på hemvägen så att S skulle ha hunnit somna ordentligt. För hade vi kommit hem innan hon skulle i säng hade hon ju inte velat gå å sova.
S var helt förtrollad av bebisen när hon vaknade. Vi filmade deras första möte :)
Amningen fungerade relativt bra för första gång, fick sår på båda bröstvårtorna efter några dagar, så amningsnappen åkte på nästan direkt. Men i såren kom det in bakterier så jag har fått äta antibiotika i 10dagar för att bli av med infektionen. Nu så har jag inte ont längre hela tiden, bara när mjölken rinner till. Men den smärtan kommer nog aldrig försvinna... Men jag är ändå glad, för jag kan amma :)
tisdag 18 oktober 2011
En update
Är nu på BBSthlm, och har precis blivit frånkopplad ctg:n... Blir kvar här över natten för observation. Ctg:n för 3timmar sedan var bra men under en timma som den satt på, så var det 10minuter som hjärtljudet på bebisen var lite låg, så dom tyckte vi skulle stanna kvar. Vart förflyttad upp till själva avdelningen och fick ett dubbelrum i väntan på att det ska hända mera. Vi fick "permission" ett tag och passade på att åka till Donken. Där åt vi medans värkarna kom lite tätare. Efter att ha åkt runt med bilen ett tag så åkte vi tillbaka där Ctg:n kopplades på igen. Värkarna kommer ca 5:e minut men är inte jättekraftiga än..
Men det händer onekligen saker... å snart har vi en bebis :)
Men det händer onekligen saker... å snart har vi en bebis :)
Vem drog ur proppen??! :)
Kl 5.51 började det sippra vatten ur mig. Hade varit uppe på toa nån minut innan. Gick å la mig igen och väckte karln som glömt starta väckarklockan. Så han hann gå upp å stänga sovrumsdörren innan jag jag kände det börja rinna. Så fort som attan ställde jag mig upp å ropade på han att komma med handduk. Så jag har ringt BBSthlm och ska komma in på koll kl 9.30 (Man ska tydligen komma in på koll inom 8timmar)... Inga värkar ännu men har en liten molande känsla i rygg och framtill. Det som besvärar mig mest är att jag är hungrig, men det ska jag strax åtgärda. Har hunnit med att ta mig en dusch som jag inte orkade med igår kväll.
Håll tummarna att det blir bebis snart!
Håll tummarna att det blir bebis snart!
söndag 16 oktober 2011
Är det dax snart?
Hela dagen idag har jag haft ont i korsryggen och haft massor av sammandragningar/svaga förvärkar. Har haft vetevärmaren mot korsryggen i stort sett hela dagen, även korta stunder på nedre delen av magen för att det har varit lite mensliknande molande värk där.
Slemproppen släppte i slutet av veckan å det kommer fortfarande slembobbor i omgångar. Toaletten behöver jag besöka titt som tätt, mest för att kissa men på mindre än ett dygn så har jag gjort nr2 tre ggr å det blir lösare å lösare för var gång. Inför S förlossning så hade jag diarré innan, så det kanske blir nått liknande denna gång oxså.
S har fått sig en förkylning så hon är ganska seg nu så här efter middagen. Hon sitter bredvid mig i soffan under sin filt och tittar på barnkanalen. Ganska skönt att hon är lugn så jag kan koppla av medans A är utomhus och fixar å donar inför vintern.
Jag har lagt ut en liten "tävling" på facebook där folk får gissa på lillmonstrets kön, födelsedatum och cirka vikt, så vill nån av mina läsare göra nån gissning så är det bara att skriva det i en kommentar :)
Slemproppen släppte i slutet av veckan å det kommer fortfarande slembobbor i omgångar. Toaletten behöver jag besöka titt som tätt, mest för att kissa men på mindre än ett dygn så har jag gjort nr2 tre ggr å det blir lösare å lösare för var gång. Inför S förlossning så hade jag diarré innan, så det kanske blir nått liknande denna gång oxså.
S har fått sig en förkylning så hon är ganska seg nu så här efter middagen. Hon sitter bredvid mig i soffan under sin filt och tittar på barnkanalen. Ganska skönt att hon är lugn så jag kan koppla av medans A är utomhus och fixar å donar inför vintern.
Jag har lagt ut en liten "tävling" på facebook där folk får gissa på lillmonstrets kön, födelsedatum och cirka vikt, så vill nån av mina läsare göra nån gissning så är det bara att skriva det i en kommentar :)
Vecka 39
Du är i vecka 39.
Du har gått 38 fulla veckor och 0 fulla dagar (v38+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Lör 29 okt 2011
Du har 13 dagar kvar till beräknad förlossning.
Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.
Källa: familjeliv.se
Du har gått 38 fulla veckor och 0 fulla dagar (v38+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Lör 29 okt 2011
Du har 13 dagar kvar till beräknad förlossning.
Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.
Källa: familjeliv.se
torsdag 13 oktober 2011
ÖF och MVC
Idag har vi varit på Öppna Förskolan och ytterligare ett Mvc-besök. Min mor kom hit vid 9-tiden och sen när vi var påklädda och klara åkte vi till Familjens hus i Norrtälje. S tyckte det va jätteskoj att leka med alla barn och leksaker, så hon brydde sig inte nämnvart när jag gick till mvc. Givetvis var min mor kvar med henne.
Mvc-besöket gick bra som vanligt. Alla värden och mått var bra. Pratade en del om värkarna jag har haft och jag försökte förklara hur slembobborna sett ut som kommit ut. Hon tror att det är slemmisen som börjar släppa eller har släppt. Det betyder att det inte är lång tid kvar. Det är bara 16dagar kvar till BF. Men vi bokade in en tid till iallafall... bara ifall att ungen inte tittat ut då.
Tid för nästa mvc-besök: 26oktober kl 11.30 (tre dagar innan bf)
Sammanfattning Vecka 38 (v37+4):
Viktuppgång från start: 8,5kg
SF-mått: 35cm
Hjärtljud: 155 slag/min
Huvud: Fixerat
Efter mvc-besöket gick jag tillbaka till ÖF och där va det fullt ös på S. Hon lekte förfullt men det syndes på henne att hon började bli trött. Så när kl var 11.50 åkte vi hemåt. Hemma åt vi lunch och sedan i säng med fröken och min mor åkte hem till sig. Trots att S var supertrött så tystnade hon inte förrän efter kl 13.20, innan det låg hon och små tjattrade i sin säng. Jag gick oxså å la mig å vila men somnade aldrig... tyvärr. Så kl 14 gick jag ur sängen å hängde en tvätt. S fick sova fram till 14.20.
Mvc-besöket gick bra som vanligt. Alla värden och mått var bra. Pratade en del om värkarna jag har haft och jag försökte förklara hur slembobborna sett ut som kommit ut. Hon tror att det är slemmisen som börjar släppa eller har släppt. Det betyder att det inte är lång tid kvar. Det är bara 16dagar kvar till BF. Men vi bokade in en tid till iallafall... bara ifall att ungen inte tittat ut då.
Tid för nästa mvc-besök: 26oktober kl 11.30 (tre dagar innan bf)
Sammanfattning Vecka 38 (v37+4):
Viktuppgång från start: 8,5kg
SF-mått: 35cm
Hjärtljud: 155 slag/min
Huvud: Fixerat
Efter mvc-besöket gick jag tillbaka till ÖF och där va det fullt ös på S. Hon lekte förfullt men det syndes på henne att hon började bli trött. Så när kl var 11.50 åkte vi hemåt. Hemma åt vi lunch och sedan i säng med fröken och min mor åkte hem till sig. Trots att S var supertrött så tystnade hon inte förrän efter kl 13.20, innan det låg hon och små tjattrade i sin säng. Jag gick oxså å la mig å vila men somnade aldrig... tyvärr. Så kl 14 gick jag ur sängen å hängde en tvätt. S fick sova fram till 14.20.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)